Insåg att det var så länge sedan jag bloggade sist att jag inte ens kommer ihåg när...

Önskar mig lite mer av detta året. Känns som förra året var ett mellanår i alla avseenden. 

Nytt år och det innebär även nya möjligheter. Möjligheter att göra mer för sig själv och andra. 

Önskar mig även mer tid till vänner och bekanta och mycket tid till att vara snäll mot mig själv. 

Avslutade 2014 på ett helt fantastiskt bra sätt. Grillning i Segersta skärgård med mina älsklingar. 

Planerar att göra detta året till det bästa! Det kanske är dax för lite nya utmaningar? 

Inget Vasalopp detta år men nåt ska jag väl kunna hitta på! 

Lycka till med dina planer för i år!    

Puss och kram och nyp i stjärten/ Sessan på ärten

Under stjärnornas himmel och månskenets ljus,

drogs flickan till träden och skogarnas sus.

Hon gick ner till myren med sin olycklighet,

till det dimhöljda tjärnet med sin bottenlöshet.

Mossan var mjuk och hon gick med bara fötter,

där fick hon ro med sin själ som var trötter.

Här nere behövde hon inte känna sig skygg,

hon la sig i mossan och kände sig trygg.

Över tjärnet blåste långsamt en eka,

hon reste sig upp utan att tveka.

Hon tog av sig alla kläder så hon stod i bar hud,

endast omväld av nattens egna skrud.

Hon klev ner i det kalla, svarta, djupa,

för att eonernas vishet och kärlek insupa.

I vattnet blev hjärtat varmt och hon kände sig vis,

det började smälta trots att hon fyllt det med is.

Vid tjärnets strand såg hon älvorna dansa sin sorgedans,

och hon önskade att hon aldrig behövde gå nån annanstans.

Men nätterna var tyvärr alledels för korta,

och alltför snart skulle månen vara borta.

När hon var tvungen att gå tillbaka till sitt hus,

och hon skulle lämna tjärnet och dess tindrande sagoljus.

Hennes stig var kantad av sorger och lycka,

att hon va onårbar var det enkelt att tycka.

Men vid myrens kant kunde hon låta själen få gro,

och i tjärnets mörka vatten kunde kroppen och hjärtat få ro.

En dag då skulle hon veta att det var tid,

då skulle hon låta tjärnet ge henne all inre frid...

Det var en gång en busmus

som bodde i ett litet hus.

Hon gick och la sig ensam nästan varje kväll

trots att hon var jättesnäll.

Men en dag fick musen nog

hon tog sitt pcik och pack och drog.

Hon åkte in till stan och tog in på hotell

och tänkte "Nu faan ska jag sluta va snäll"!

Hon piffade upp sig och tog sig en drink

medan hon blåste sitt hår och satte på smink.

Sedan gick hon ut till stan bästa bar

och tänk där fick hon se en uppenbarelse till karl.

Han va så snygg så hon nästan dog

han titta tillbaka och bara log.

Hon kände det som en blixt ifrån klar himmel

men sen försvann han i folkets vimmel.

Hon satte sig i baren och tänkte han får jag aldrig se igen

men vet ni vad som hände sen..?

Jo killen kom till lilla musen fram och briljera

för han ville nog henne gärna attrahera.

Hon va men på en gång

och dom dansa hela kvällen till varenda sång.

När denna kväll nästan var över

funderade han på "Är det nåt fröken behöver"?

"Ja" svara musen "Jag hde velat följa med på hångel"

"Helt kravlöst och helt utan krångel"!

Och så gick dom hem och pussades i ett kör

och gjorde saker inte fina flickor gör   

Puss och KrAm och nyp i stjärten    hälsar lilla Sessan på Ärten  

Nu ska jag tönta mig lite, leka fjortis och har skrivit en kärleksdikt! Känner mig nämligen väldigt poetisk för tillfället, haha!!!

Ha en fin helg alla glad vänner!   

I en längtan så stor det går inte att beskriva, kan det starkaste av hjärtan börja att tvivla

När hela kroppen önskar det vore du och jag, man famlar sig fram på stigen dag för dag

När kraften i själen tagit helt slut, när man bara vill skrika hysteriskt rakt ut

Finns bara förväntan och längtar kvar, ett minne blott av det som var

I själens brunn jag tittar ner, och ditt ansikte är det enda jag ser

Jag lider mycket av hjärtats kval, men jag vet att trots allt har du gjort ditt val

Känslan jag fick när jag såg dig då, jag tror ingen annan kan förstå

Jag trodde himlen över mig rasat, för denna känsla jag alltid har fasat

Under mig försvann allt fäste till och med marken, om du var ett träd vill jag för alltid va barken

Jag önskar du kunde se det som jag gör, inte tänka så mkt på ska och bör

Det syntes rätt tydligt att du blev attraherad, nyfiken, glad och ganska charmerad

Du hade ett sätt som gjorde mig öppen, som vi säger i Värmland, det kändes helt töppen!

Din röst när du ringer gör mig varm i mitt hjärta, din famn dina ord de botar min smärta

Mina murar jag byggt smälter som is, -Va faan mer vill du ha som bevis!?

Behöver jag säga: -Har aldrig känt det så här, du är den som jag håller så kär

Men jag tror innerst inne du faktiskt är rädd, annars hade du väl tagit mig till din bädd

Och gjort mig till en oärbar kvinna, för att sedan i ett nafs bara försvinna

Kanske är det bättre vi har det så här, att gå runt och låtsas att inte va kär

Ses vi igen önskar jag nog ett annat slut, men kanske har redan vår chans runnit ut

Jag tror man inte ödet förneka kan, vare sig man är en kvinna eller man

Det va nåt speciellt som hände den där natten, kanske va det så att vi fann regnbågsskatten

Jag kommer i alla fall för alltid hålla dig kär, vare sig du är hemma hos dig eller här

Kanske det värmer dig på ålderns höst, att du upplevt det här är kanske en tröst

Jag tänker på alla vackra ord du skrev, hur jag gick och väntade på dina brev

Hur du kysser och hur det känns att va nära dig, hur dina bara närvaro påverkar mig

Jag vet att om vi ses igen kommer jag att smälta, jag vill känna din hud jag vill smaka din sälta

Jag vill uppleva nätter av himmelsk passion, jag vill sitta bredvid dig där på din tron

Jag vill ta dig i handen och känna mig trygg, älska mig när jag är snäll och stygg

Du vet inte ens vad jag är villiga att ge, för jag tror du är rädd för vad du ska se

Att kunna fylla hela din fantasi, att få tid att passera tid fly förbi

Kanske får du chansen att se mig som kvinna, hur jag kan va en fräck älskarinna

En sån som är riktigt bra på att dominera, kanske får jag chansen att riktigt demonstrera

Hur Sessan är damen med fin elegans, som tar alla män till landet Någonstans

Där alla män får upp till bevis, innan de får checka ut sitt pris

Att till sist ligga där med andan i halsen, att höra den fina gamla valsen

Nu du min vän är kvällen slut, nu du slänger jag dig ut

Alla får de denna vägen vandra, alla män som varit som alla andra

Men tyvärr har jag aldrig träffat nån som du, jag önskar bara du var här hos mig nu!         

Här kommer dagens saga:

Det var en gång, långt borta i ett land

en liten flicka som ville ha nån att hålla i hand

Hennes steg genom livet var kantat av glädje och sorg

hon sökte efter något, gick över gator och torg

I hennes hjärta fanns ett kärt minne

som hon vårdade ömt i sorgens timme

När livet var tungt, utan förtröstan om en morgondag

mindes hon när det var "du och jag"

När hon gått och väntat på ett barn som aldrig kom

en gång när det var vi och dom

När hon haft så mycket längtan

en gång i ungdomens trängtan

Hur hon blåögt gått in i kärlekens rus

då livet fortfarande bjöd på barndomens bus

Hur dom lekt med livets svåra och famlat sig fram

och tagit allt från möjligheternas damm

Innan all sjukdom och sorg tog över allt liv

innan dagen bestod av gräl och kiv

När hon fortfarande var lilla Sessan på ärten

med mycket kramar, pussar och nyp i stjärten

När han sen försvann hade hon förlorat två

hjärtat blev krossat och hon grät som dom små

Det barn som fanns kvar blev hennes enda tröst

och inom henne lydde hon den röst

Som alltid hade gjort sig hörd

den som alltid hade haft en stark innebörd

Som hjälpt henne svåra stunder

när hon behövt ett eller två små under

Dagen var tung och natten ännu värre

allt runtomkring var ett problem smärre

Hon hade kunnat gå genom eld och vatten

men när hon fick telefonsamtalet den natten

Brast alla murar som hon trodde hon byggt

och allt som hon hade trott var tryggt

Försvann i ett trollslag bara så där

när han gick bort, han hon hade kär

Hon försökte laga hjärtat på alla möjliga sätt

men hur det än var blev det aldrig rätt

Hon var förvirrad, rädd och ibland helt borta

och stunderna med andra blev alldeles för korta

Men den tunga natten fick delvis ett slut

ur sorgen tittade en annan flicka ut

En flicka som funnits långt där inne

hon som bara funnits med i sinne

En tjej som inte lever upp till alla andras krav

en tjej som går och sätter blommor på sin älskades grav

En tjej som fortfarande söker men har fått styrning på sitt liv

och som äntligen vågar att ta ut i sina kliv

Förhoppningsvis en dag så blir hon en kvinna

men all sorg i hjärtat kommer nog aldrig försvinna

Där finns de än, de två som försvann

och vet ni vad denna saga är sann

För flickan som skriver denna saga kommer aldrig försvinna

även om hon så blir en sjutusan till kvinna

Inom sig så bär hon så många bus

och hon lever på livets sorger och lyckorus

Som ni vet måste alla sagor ända

och i livets bok, vi alla sidor vända

Nu är sagan slut för denna gång

och som vanligt avslutar vi med en sång...

Puss och KrAm och nyp i stjärten önskar lilla Sessan på Ärten  

April har alltid varit en bra månad för mig. On the edge to summer but still spring. Allting bara väntar på lite värme så att det händer saker...

Säger som Karin Boye; Visst gör det ont när knoppar brister!  

Och visst är det så att vissa datum gör att man mår lite sämre och det gör lite mer ont i hjärtat.   Nästa vecka är det påsk. Ännu en storhelg att ta sig igenom för att tiden ska gå lite till... Jag tror inte tiden läker alla sår. Det är en bra klyscha men fungerar inte i verkligheten. Ialf inte för mig. Jag tror att jag mer elr mindre kan hantera sorgen nu men det gör fortfarande hissnande ont när det är födelsedagar, helger och dylikt. Och jag blir känslig, kanske för känslig för mitt eget bästa.

Skulle vilja låsa in mig i en stuga långt upp i skogen och bara sova bort den här våren. Det är svårt att skaffa sig nya traditioner när man gjort på ett visst sätt i 10 år. Saknaden kanske blir mindre och man lär sig hantera det faktum att man faktiskt måste ta tag i alla saker själv.

Man lär sig nya strategier men är fortfarande lika ensam när det väl gäller. För vem kan man dela sånt här med..?

Det är en jävla tur för mig att jag har min bättre hälft (självklart pratar jag om Katta), vet inte hur jag skulle fixat allt som har strulat det här året utan henne.   Hon är som en stor, varm famn som man alltid kan klättra upp i och alltid finns där... När jag är helt knasig, lugnar hon ner mig, när jag gråter får hon mig att skratta. När Pontus dog fanns hon där och har inte vikt från min sida sedan dess! Vill ni ha definitionen på en riktig vän, där har ni en.  

Vi får väl oxå tacka, bocka och niga för alla knasiga människor som vi mött detta året som gjort oss ännu tightare. Tänk om vi inte hade haft så mkt strul, då kanske vi inte varit så tokiga i varandra!  Och säkert inte gjort lika mkt tokigheter heller för den delen...

Nu håller jag tummar och tår för hennes skull och att det ska bli lite som hon vill så snabbt som möjligt. 

Vill oxå säga tack till den andra hälften som jag ringer och grinar hos...Det betyder rätt mkt att du lyssnar fast jag är rätt pinsamt ibland.

Har jag blivit lite förkyld för första gången på säkert ett år, inte konstigt med alla elaka dagisbaciller, så idag är jag och Wille hemma från skola och dagis och ska ha en mysdag (jaja jag ska jobba lite med våran forskning). Hade tänk dra på spinning imorse men skippade det för jag tror ju inte det är så bra med en begynnande bacilluskhärd i kroppen. Känner att det lät väldigt äckligt nu men det är ju så det känns. Blääää! Hade nästan glömt hur det känns att va förkyld. Tror dessutom det beror mkt på att jag är stressad inför resultatet vi ska prestera och det kommande JOBBIGA datumet här nästnästa vecka...  Känner mig själv ganska bra efter de här (nästan) trettio åren och vet att det är så psykosomatiskt som det kan bli.

Det blir till att bädda ner sig och kolla på Laban och lite BAMSE-film, varmt honungte och njuta av det som njutas kan. 

Läste en intervju med Linda Sundblad, jag måste säga att hon imponerade på mig. Jag tkr hon verkar va en härligt ärlig människa med självdistans, så jag avslutar dagens bloggande med att citera henne och ta hand om mig själv!

"Jag är förälskad i min motgång och min framgång. Det kanske låter konstigt och flummigt, men jag får hela tiden kittelrus av livet. Visst jag har också jobbiga stunder, men jag är lycklig över att få existera, skapa och sjunga."

Puss och KrAm och nyp i stjärten    // Sessan på Ärten   

Den här veckan har bjudit på en hel del besvikelser men även glädje.

Folk slutar aldrig förvåna mig och hur dumma kommentarer som man kan få.Men vad gör det när man trivs själv!? Önskar bara att jag kunde vara lite starkare ibland och ta livet med en klackspark och va lite oseriös. Men att visa sig svag är kanske att va stark ibland.

Jag är en virrpanna som vill alldeles för mkt, kan alldeles för lite och söker hela tiden nånting, antagligen mig själv.

Känner väl att jag är lite känslig just nu och hoppas snart på att det ska gå över. Kommer att ta lite tid att få bukt med det dock.

Har haft SÅ ont i huvvet den här veckan och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Har nog tränat lite för mkt och tagit i lite för hårt, ska önska mig ett vett nästa år när jag fyller, så jag inte lyfter så tungt.

Har en dålig dag så nu gnäller jag otroligt, hemskt mkt!!

Går ju typ en mil om dagen och sen har jag börjat spinna nån gång i veckan. För alla som haft kommentarer som : Man ska ta det lugnt i början, måste du gå ut så hårt...BLA BLA BLA... För er kan jag tala om att jag inte haft nån bil sen i november (har just fått tillbax den) och har gått nästan en mil om dan, fem dar i veckan... Så det här med att jag skulle gått ut hårt, det gjorde jag i november i såfall när jag blev utan bil. Inte nu. Dessutom tränar jag inför Vårruset som jag faktiskt tänkt genomföra. Avundsjuka folk kan hålla sitt skitsnack för sig själv, jag är inte intresserad av att höra om hur jag ska hantera min kropp, hur snabbt jag ska gå ner, hur mkt jag ska gå, när ni ändå bara sitter där som fetton själva och tar er inte utanför dörren med konstiga dieter och inte nån kondis för fem öre.

Jag förstår att det är jobbigt att Tjockis-Madde som va en grå liten mus helt plötsligt tar lite plats och erövrar sin kropp.

Jag har två ord till er: Fuck you!

Vill jag ha tips och råd, frågar jag dom som jag har förtroende för och som jag litar på. Andra göre sig icke besvär, tack!

Jag säger som min allra käraste vän: Jag tror nån sitter på ett moln och skrattar åt mig just nu!

Så, nu ska jag sluta sura och bli den positiva människan som jag innerst inne är och gå och va lite tokig med "Mitt hjärtas fröjd och glädje"!

Hoppas alla jävlar får en underbar kväll för det tänker fanimej jag ha!

Puss och KrAm och nyp i stjärten!!   // Sessan på ärten   

L is for the way you look at me

O is for the only one I see

V is very, very extra ordinary

E is even more than anyone that you adore

Love is more than I can give to you

Love is more than just a gang for two

Two in love can make it

Take my heart but please don´t break it

Love was play for me and you  

Här har våren kommit, hjärtat slår ett xtra slag och fåglarna kvittrar...

Känner mig på rätt bra humör idag, har varit och fått lite påfyllning av Katta, aldrig fel!! Hon är rätt underbar.

Va och frissade mig lite igår...Fick bli en ny färg, hade tröttnat helt på den mörka skönheten inom mig och nu tänkte jag blondinen skulle få komma fram lite lagom till våren!

Vägde dessutom in mig i helgen och såg att den lilla numera snälla vågen pekade -21 kg! Lite av en cock dock...

Tycker det börjar kännas lite på kläderna nu  Kanske man kan va lite stolt över sig själv oxå nu när det snart är sommar! 

Har kört ett litet bustrick idag med! Vi får väl se om jag får betala lite för det imorn kanske...Den som lever får se!   

Puss och KrAm och nyp i stjärten  // Sessan på ärten